Borta bra men hemma bäst... Vilken lögn!

Suck!
Och här tog det slut. Den sociala delen i mig lämnas på den skitiga perrongen på T-centralen... Jag skall hem...
Fast detta är ju mitt hem! Stockholm, med dess vackra natur, arkitekturen, människorna... Jag kommer även sakna alla pissiga hissar, och inte att förglömma, backhopparna på plattan!
Nu skall vi dit igen. Hålan där gräset är grönare på andra sidan.




Jag hatar Arvika!




Vad fan skall jag dit och göra?!
Jo, just det... Jag skall bo. I det som är mitt, med de mina.
Men varje ny dag då jag öppnar mina ögon är jag lika förväntansfull. Var det bara en dröm? Jag tittar ut, och där... De jävla bilarna!
Inte har de vanliga bilar i Arvika. Nej,nej! I Arvika skall man höras. Låter som jett plan som sakta segar sig förbi mitt sovrumsfönster.

Suck, ja då skal man hem...