Ensamheten är påtaglig

Jag cyklar till mitt fångläger.

Solen skiner och jag vet, att som alla andra dagar, kommer jag inte få uppleva solens charm än annat med ett fönster mellan oss.

Jag roffar åt mig varje solstråle som når min bleka hud och trampar vidare.
Runt omkring mig går folk omkring, två och två.

Jag känner mig ensam, ledssen och jag inser att så länge jag är fånge som slav så är det bara två liv utan en vän vid sin sida. Det är Porr-Sven och det är Jag...